Den resolute pessimissten

Livet och allt har övergivit solen, som för övrigt kurar bakom molnen. Kampen för det bättre har gått i träda och revolutionisterna har givit upp, och nu ligger de hemma trynar i sina sängar. För medelsvensson vill inte leka reformanist. Vi andra står kvar och stampar, vi vill inte acceptera förtrycket och det undertryckta förakt vi har mot normer och regler. Våra hjärtan är stålsatta mot det otänkbara och obefintliga. Bakhåll kanske lurar av våra alldeles egna fantasifoster. Konkreta beslut och stordåd väntar men tyngs ner i dyn av byråkrati och formulär. Lågan går över till en svag glöd. Ädla handlingar byts obemärkt ut mot tvivelaktig motiv och halvsanningar. Likt barn skrämda av mörkret står vi där ensamma och väntar. Svar är vad vi kräver och ber för... Vi är dock skräckslagna för att sanningen ska dra ner oss i avgrunden, och sakta ta livet av oss. Vi försöker vara starka, revolutionens barn.. Men modet sviktar och bryts likt torra kvistar i den gångna Majbrasan...