Uppvaknandet.

Det är tyst, för tyst.. livet har tycks stannat upp. Inte en människa rör sig, inte andetag någonstans. Hoppet var ute och begravningen planerad. Smokeingen var beställd och kistan ihopsnickrad. Vi hade samlats i gemensam sorg. Prästen hade hyrts in och psalmerna hade smakfullt valts ut. Vi stod samlade kring din säng. Ett sista farväl och sen skulle du sälla dig till våra andra minnen. Bakom lås och bom skulle du förvaras med andra minnen såsom förlorad kärlek, och vackra minnen. Adjö och ut genom dörren gick vi, släckte ljuset och stängde dörren. Då, vaknade du upp, koman var förbi och du slog upp ögonen. Har du äntligen sluppit ut ur ditt skal? Har den förseglade flaskan äntligen flutit i land, för att ge svaren jag sökt så enträget och länge? Trevande försökte vi hitta varandra igen, som igenom en dimma. Min kära Viola har jag funnit dig igen, eller är det bara en dröm?