Manipulationens biverkningar.

Schackpjäserna tas upp i handen, flyttas åt sidan, och sätts ner igen. Brickorna är i rörelse, och villkoren ändras så småningom. Likt schack där man manipulerar sin motståndare att flytta sina brickor så man själv önskar. Baseras mitt liv också på denna slaga initiativtagande. Fast här är alla mina pjäser, och min inkompetens spelar ett spel mot min listighet. Pjäserna förflyttas omedvetna om varandra, och bildar en komplex dans, om ni så vill, där allt vävs in i vartannat. Sakta men säkert är allt blandat i en social smet. Att kalla mig för en marionettmästare, är en plattityd som förolämpar mitt intellekt. Däremot vill jag se mig som en åskådare, en som står till sidan och ibland doppar mina fingrar i ett och annat. Barnslig nyfikenhet kan det tyckas, men även något mer ondskefullt som löper under ytan. Insikten kanske har slagit er att även just du är en bricka i mitt spel. Det återstår för er att ta reda på...

Mitt nät når längre än vad du tror.

Förvirringens frustration

En kapplöpning pågår i mitt stilla sinne, i ena hörnan har vi dårskapen som vinner mark, tack vare förvirringens knep. I den andra dväljs depressionen, som sakta men säkert vaknat ur sin slummer, och använder sina två medhjälpare, frustration och hjälplöshet. Mitt emellan balanserar förnuftet på något, som kan liknas vid en knivsegg om ni så vill. Denna knivsegg skär i sin tur sönder förnuftet och lämnar det ärrigt och sårigt. Det är bara en tidsfråga, innan bägaren rinner över och allt hopp är ute. Visst finns det hjälp, i ord som kärlek och vänner. Kärleken mötte dock sin överman i realismen. Vännerna har flytt fältet så fort de såg att fördämningarna började ge vika. Till er som ser på utanför, var snälla att återbörda spillrorna av mig när ni hittar dem, de flyter runt i New Orleans, tillsammans med vad som finns kvar av kärleken.

Tack för besväret.

Det förunderligas förintelse

Döden har gått sin rond och funnit sina byten, likt en konsumerare har den endast valt ut de yngsta och finaste exemplaren. Här duger inte något andraklass kött, det som gäller är förstaklassigt. Du är bara en munsbit på vägen, för att reta smaklökarna på det omättbara monstret. Ett sista andetag, sedan mörker och skuggan drar vidare mot nya skördar. Det är inget personligt, men så lyder livets gång. Livet är över, och ditt hjärta har slutat slå, ett ögonblick och du är borta. Borta som vinden, men våra minnen finns kvar, skuggade av sorg och saknad. Förhänget har dragits åt sidan, droppen är urkopplad och lampan släckt. Kvar står en tom säng, som har sin egen historia att berätta om ångestfyllda timmar, små ljusglimtar av lycka och ren glömska mitt i allithop.

Tack för tiden, du är saknad.