Uppvaknandet.

Det är tyst, för tyst.. livet har tycks stannat upp. Inte en människa rör sig, inte andetag någonstans. Hoppet var ute och begravningen planerad. Smokeingen var beställd och kistan ihopsnickrad. Vi hade samlats i gemensam sorg. Prästen hade hyrts in och psalmerna hade smakfullt valts ut. Vi stod samlade kring din säng. Ett sista farväl och sen skulle du sälla dig till våra andra minnen. Bakom lås och bom skulle du förvaras med andra minnen såsom förlorad kärlek, och vackra minnen. Adjö och ut genom dörren gick vi, släckte ljuset och stängde dörren. Då, vaknade du upp, koman var förbi och du slog upp ögonen. Har du äntligen sluppit ut ur ditt skal? Har den förseglade flaskan äntligen flutit i land, för att ge svaren jag sökt så enträget och länge? Trevande försökte vi hitta varandra igen, som igenom en dimma. Min kära Viola har jag funnit dig igen, eller är det bara en dröm?

Indolensens retur och moralens sönderfall

Frankerat och fakturerat till ingemansland, avsändare okänd. Paketet tas emot efter betalning, lösöre undanbedes. Valutan är aktivitet, och nyckelordet är livglädje. Postiljonen är ingen mindre än apatin han själv. Vill det sig riktigt illa är det döden som vikarierar för dagen, men ofta kan det hittas enkla botemedel mot håglöshet och liknande. Livmedikusen rekommenderar engagemang med socker på. Försändelsen öppnas och våra drömmar om framtiden sätts fria. Förhoppningarna växer i takt med glädjen, och faller likaså. Murar och skyttevärn skyddar inte mot verkligheten, och det uppdagas så småningom att drömmarna får bestå, men inte tillämpas i praktiken. Ambitionerna trappas ner i takt med åldern, och äventyret vid namn livet, ersätts sakta med rutin. Likt plantor som visnar och dör, tynar även själen bort utan sina drömmar. Ordet automekanik och robot känns plötsligt inte lika avlägset. Livtidsmagasinerna är den nya biblen, där du får komma som du är, så länge du inte är dig själv. Skönhetsidealen kommer och går likt vinter och vår. Vi har förirrat oss på livets väg, där vi låter pengarna styra våra steg. Det finns de som står emot, vår tids nobla riddare, som går under namnen vagabond och trashank. De kämpar en fruktlös kamp, för att männsikorna kan inte se igenom sina egna begär.Di Leva predikar frenetiskt, men vem lyssnar på en man med en vattenkanna. Ett likhetsteken har satts emellan pengar och godhet. Våra ideal om godhet har lagts på komposten för att förmultna.

...och kvar står barnen med sina drömmar, och vissnande blommor.

Nystartens tillkortakommande.

Defrostens dödsdom drar dement sig vidare mot nya mil. Det är dags för alla pandor att resa sig upp, att slåss för vad som är rätt. Dagens rätt i matsalen är Förändring. Det krävs och ingen paradon kommer att ges, för dem som formulerar en protest. Frysen öppnas och lämnas på vid gavel. Temperaturen accelererar snabbare än döden, gradantalet har ökat markant. Det är nu bara en tidsfråga innan istapparna lossnar möter sitt grymma öde i flytande form. Fundamenten skakas i sina grundvallar när jag lossnar från kylaggregatet. Jag flyger genom mina egna eoner av lidande. Lika plötsligt som jag lämnade mitt forna jag, kraschar jag ner i min nya tankevistelse. Upptäckten insupes och appliceras på mitt lekame. Den nyvunna friheten utforskas och utyttjas. Upplysningens väsen landar dock efter en stund, och mina planer grusas. Jag förstår att jag inte är fri. Förutsättningarna må ha ändrats men stadgarna kvarstår och vägrar låta sig rubbas.

80-talisterna den förskjutna generationen.