Vårens Regeneration

Natten är kvav och kompakt. Naturen har äntligen vaknat till liv och arbetar med samma livliga aktivitet som alltid. Vi finner oss i ett fyrverkeri av färger. Runt omkring oss poppar brännässlor upp för så lurigt skada oss med deras tagiga och mindre oskuldsfulla blad. Men min fot hinner dock före och mosar vad jag anser som ondskan själv. Det är en evig kamp för mig mot dessa djävuls växter. En som jag säkerligen kommer att förlora, och de kommer hämnas sina sedan länge avlidna släktingar. De kommer att uppsöka min vilostad, och lägga sig över mig likt ett lövtäckte. Sakta men säkert kommer jag in min enfaldighet brännas till döds av dessa hämndlystna plantor. Men det stannar inte där, när jag är död kommer de nästla sig ner under marken och bränna ihjäl de maskar som ska förvandla mitt lekamen till mull. Nej för jag ska bara få lukta tycker dem. Det nöjet ska jag dock snuva från dem och bli kremerad. Min avkomma om jag har någon kommer att ha drabbats av fruktansvärd allergi mot dessa plantor och dö av beröring eller så kommer deras ansikten svullna upp på groteska sätt varje vår när de släpper sina sporer. För den som ger sig på växtriket får sona var så säker. Därför ska jag ut imorgon och trampa ner några stycken till…

Den resolute pessimissten

Livet och allt har övergivit solen, som för övrigt kurar bakom molnen. Kampen för det bättre har gått i träda och revolutionisterna har givit upp, och nu ligger de hemma trynar i sina sängar. För medelsvensson vill inte leka reformanist. Vi andra står kvar och stampar, vi vill inte acceptera förtrycket och det undertryckta förakt vi har mot normer och regler. Våra hjärtan är stålsatta mot det otänkbara och obefintliga. Bakhåll kanske lurar av våra alldeles egna fantasifoster. Konkreta beslut och stordåd väntar men tyngs ner i dyn av byråkrati och formulär. Lågan går över till en svag glöd. Ädla handlingar byts obemärkt ut mot tvivelaktig motiv och halvsanningar. Likt barn skrämda av mörkret står vi där ensamma och väntar. Svar är vad vi kräver och ber för... Vi är dock skräckslagna för att sanningen ska dra ner oss i avgrunden, och sakta ta livet av oss. Vi försöker vara starka, revolutionens barn.. Men modet sviktar och bryts likt torra kvistar i den gångna Majbrasan...

Ett förtivlat försök

Timman är sen och vid horisonten varslas det om skola.
Pojkarna i huset har gått och lagt sig. Tystnaden arbetar febrilt för att bevaras men störst oundvikligen av knappandet från mina fingar. Stämmningen var topp till våra idoler och förebilder förlorade. Drömmar och hjärtan har krossat och sopats iväg av det regn som sköljde över skåne i natt. Leende läppar och krusat hår svajar för vinden men ingen hör våra skrik för bättre liv.
Sakta men säkert tar tröttheten mig och drar in mig i sin famn. Likt en maskros om vintern står jag ensam upp och väntar på det oundvikliga..sömnen. Papper har samlats runt omkring mig för att sakta dra ner mig i avgrunden eller värre. Mörkret sänker sig men kämpas ner av min 25 watts lampa vid datan.
En enkel hälsningsfras har vuxit sig alltför stor och pojken inser att detta inte kommer läsas. Men hoppet finns där. Meningen har dock förlorats sen länge. Ett sista försök till kommunikation. Meddelandet lyder: hej, hoppas du hade trevligt på din resa genom natten!

Ett försök för att uppnå imortalitet.

Natten dagas så sakta, tystnaden är bruten för stunden, men den kommer igen. För tillfället hör jag endast klickandet från mina egna fingrar och det monotona ljudet som uppstår av min dator. Sakta men säkert byggs min galenskap upp. Likt vatten som samlar sig och överger sin stabiliserade tillvaro kommer snart även min damm att bli bräddfull. Till dess återstår bara väntan. Vid mig lyser det blåa skenet från mina väggar. Ironin är fullkomlig eftersom jag lurat dem alla, här sitter jag på min tron av igenting och skapar mina monster lånade av fantasin. Jag uttrycker tankar, känslor men ägnar jag en tanke vad jag egentligen gör? Vem vet, jag tittar förstrött omkring mig och väntar på att något ska hända. Bloggen är uppe men livet fortsätter, ingen notis har tagits fast att världen ändrats ytterliggare. Mot det bättre, eller sämre det återstå att se. Med detta nonsens vill jag förklara ”en dedikation till det obefintliga” för ockuperat domännamn.